En Parson Russell Terrier är:

• Mycket läraktig - lär sig "dåliga" saker lika fort som "bra".

• Livlig och lekfull - hitta på hyss när man har tråkigt är "buus".

• Lugn och vänlig - efter ett tillfredställande motions/tränings/jaktpass med husse/matte, är soffan med kel mysigt.

• Självständig - i jakt ovan jord är den en kortdrivare och söker ut över stora ytor. Under jord sköter den det mesta själv men vill gärna ha ägaren "med sig".

• Vaktar gärna hemmet och bytet, kräver vänlig men fast hand.

• Jack Russeln ÄR en Terrier, och kan visa ett häftigt temperament när det verkligen behövs, men är däremellan helt balanserad.

Att fundera över innan du skaffar dig en Jack Russel:

• Har du tillräckligt med tid för den?

• Är du intresserad av långa skogspromenader och lydnadskurser?

• Vill du ha en hund som aktivt vill dela ditt liv nästan jämt?

• Vill du ha en hund som gärna ger sig iväg på utflykter själv i skogen?

• Vill du ha en hund som i vissa fall tror den är "Störst, Bäst & Vackrast"?

En Jack Russell Terrier är en underbar kamrat men kräver en fast, konsekvent, positiv uppfostran för att utvecklas till den underbara hund den är född till.

Vardagsliv med rasen

En rätt uppfostrad och aktiverad Jack Russel har inga problem med att vara ensam hemma, dock inte hela dagar.

Vardagsmotionen bör sammanlagt innehålla ca 2 timmar promenader innehållande varierande terräng. Lös i skogen mm. En Jack Russel orkar i stort sett hur mycket som helst och följer gärna med cykeln, när du simmar, rider, joggar, ja allt.

Lämpliga aktiviteter är jakt, både ovan & under jord, agility, lydnad, spår mm. En Jack Russel älskar att arbeta och är pigg på det mesta. En Jack Russel mår som bäst när den aktiveras regelbundet och med variation. Den är ständigt pigg på att leta efter sork, möss och dylikt, detta gör att den håller reda på varje hålighet i sin närmiljö. Dess luktsinne är mycket bra och den känner direkt om det finns en mus någonstans, i stallet gör den mycket nytta som råtthund.

Parson Jack Russell Terriern är en ras som ÄLSKAR att vara med där det händer saker, på jobbet, i bilen, följa med till bekanta, på evenemang o.s.v. Rasens motto är "ALLTID REDO".

Ett flertal av rasen används som terapihundar på olika institutioner runt om i Sverige.

I England är rasen förekommande som "Hearing dogs for Deaf people" som hjälp i vardags bestyren för döva människor, vilket passar som hand i handsken då den är så uppmärksam.

Det går också lätt att lära den teckenkommandon.

En Jack Russel är mästare på att avläsa sinnesstämningar och kroppsspråk. Den har därför svårt att förstå och acceptera hundar som har svårt att visa tydliga signaler, exempelvis plattnosiga raser eller mycket pälsade raser med svårigheter att visa uttryck. Introducera den unga valpen för olika raser, detsamma gäller människor med olika handikapp som rör och beter sig annorlunda.

Rasens vård och skötsel

Rasen föder blandkullar när det gäller hårlag. Släthår, Broken & Strävhår.

För att bibehålla ett hårlag som är skyddande i snårig undervegetation och ger ett vädertåligt skydd i all väderlek så parar man mellan hårlagen för att få en bra "working coat". En Jack Russel kan bada ute mitt i vinterkylan utan att bli våt nere i skinnet om den har rätt typ av päls, därför ska den också vara behårad på magen och insidan av låren.

Broken & Strävhår kräver trimning och man "rycker" pälsen. För att behålla en bra pälskondition bör den ryckas 2-3 gånger per år, för utställning avsevärt oftare. Rasen är inte svårtrimmad, så om du är intresserad erbjuder rasklubben kurser. Då rasen inte figurtrimmas kan man lätt klara av vardagstrimningen själv, efter en introduktionskurs. Lämnar du in den på Triminstitut varierar kostnaden mellan 300-1000 kronor.

Schampobad 2-3 gånger per år.

Då en Jack Russel är överallt och nosar och gräver så bör man regelbundet hålla efter så att den inte får ohyra.

Matkostnaden per månad är ca 200-500 kronor beroende på vilket foder du väljer.

En Jack Russel som får vara frisk lever länge. 12-15 år är inte ovanligt.

Kloklippning & Tandvård (tandstensskrapning) är viktigt.

Rasens grundare kyrkoherde John (Jack) Russel] föddes 1795 i Darthmouth, Devon. Han tjänstgjorde större delen av sitt liv som präst i Swynbridge Devon. Som erfaren hästkarl och jägare blev han lidelsefullt engagerad i uppfödningen av terrier. När The Kennel Club bildades 1873 blev han en av dess första medlemmar. Han dog 1883 vid 87 års ålder. Under studietiden i Oxford köpte han sin första terrier, en vit strävhårig tik, vars huvudteckning står nära dagens standard. Jack Russel arbetade med korsning av olika arbetande terrier, både en och flerfärgade. Hans mål var hela tiden att förbättra jaktegenskaperna utan att i särskilt hög grad fästa vikt vid någon enhetlig rastyp. Traditionen att korsa olika terriertyper fortsatte länge. Han gjorde också korsningsförsök med andra raser men avkomman överensstämde inte med den ursprungliga Jack Russell-typen. Dessa försök blev därför en besvikelse och övergavs. Från slutet av andra världskriget ökade rasens popularitet på kontinenten särskilt bland jägare och hästfolk. Den 22 januari 1990 erkändes rasen av The Kennel Club i England och en interimsstandard publicerades för Parson Jack Russell Terrier. FCI upptog rasen den 2 juli 1990 på sin provisoriska lista.

Helhetsintryck: Parson jack russell terrier är en terrier avsedd för arbete, aktiv och smidig, byggd för snabbhet och uthållighet. Huvudsakligen en praktiskt arbetande grythund med kapacitet och byggnad för grytjakt och jakt tillsammans med drivande hundar. Till temperamentet är den självsäker och vänlig.

Huvud:

Hjässan skall vara flat, huvudet skall vara måttligt brett och gradvis avsmalna mot ögonen.

Stop:
Stopet skall vara obetydligt markerat. Avståndet från nosspets till stop skall vara något kortare än avståndet från stop till nackknöl.

Nosparti:
Nosspegeln skall vara svart.

Ögon:
Ögonen skall vara mandelfomade, ganska djupt liggande, mörka till färgen med vaket uttryck.

Öron:
Öronen skall vara små och V-fomade, hänga framåt tätt intill huvudet. Örats veck får inte synas över hjässan.

Bett:
Starka, muskulösa käkar med perfekt, regelbundet och komplett saxbett.

Hals:
Halsen skall vara torr, muskulös, ha god längd och gradvis breddas mot skuldrorna.

Kropp:

Kroppen skall vara proportionerlig, avståndet från manke till svansrot lika med avståndet från manken till marken. (Hunden skall ha större längd än höjd).

Bröst:
Bröstkorgen skall vara måttligt djup. Man skall med medelstora händer kunna gripa om bröstkorgen bakom skuldrorna.

Rygg:
Ryggen skall vara stark och plan och ländpartiet skall vara lätt välvt.

Svans:
Svansen skall vara kraftig, rak och högt ansatt. Kuperad i proportion till kroppen, dock lång nog att utgöra ett gott tilltaget handtag.

Förbjudet att kupera svansen i Sverige

Extremiteter:

Framben:
Skuldrorna skall vara långa, sluttande och väl tillbakalagda; markerade vid manken. Frambenen skall vara starka, absolut raka; lederna varken inåt- eller utåtvridna. Armbågarna skall ligga tätt intill kroppen med fria rörelser.

Framtassar:
Tassarna skall vara väl slutna med fasta trampdynor; varken inåt- eller utåtvridna.

Bakben:
Bakbenen skall vara starka och muskulösa med välvinklade knä- och hasleder. Hasorna skall vara korta och parallella med bra påskjut.

Baktassar:
Baktassar som framtassarna.

Rörelser:
Rörelserna skall vara fria, livliga och väl koordinerade; både fram- och bakbensrörelser raka.

Hud:
Huden skall vara tjock och lös.

Päls:
Naturligt hård, åtliggande och tät, antingen sträv eller släthårig. Kroppens undersida och buk behårad.

Färg:
Enfärgat vit eller vit med tan, citrongula eller svarta tecken, huvudsakligen begränsade till huvud eller svansrot.

Mankhöjd:
Hanhund, idealhöjd 35 cm.
Tik idealhöjd 33 cm.

Under obestämd tid framöver bör mankhöjden för hanhund och tik ej understiga 26 cm. Hundar som saknar idealhöjd skall ej straffas för detta och de tillåts att användas i avel utan inskränkningar.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Kommentar:
Färg: Förutom i standarden angivna färger, tillåts tills vidare även trefärgat, då denna färg accepteras i rasens hemland.