I slutet på 70-talet I USA uppfanns flyball. Under 80-talet spred sig det vidare till Kanda och Europa slutligen hit till Sverige. Momenten är som det låter - den flygande bollen. Hunden ska hoppa över fyra hinder till en plats där bollen utlöses genom att hunden trampar på en platta, därefter fångar

hunden bollen och springer samma väg tillbaka.

I Sverige är banan 20 m lång. det ska vara fyra meter mellan varje hinder.

 

Flyboll är som ett stafettmoment. De tävlande delas upp i olika lag  och varje lag består av fyra personer och fyra hundar.

Det börjar med att det finns två banor bredvid varandra och hunden måste vara konsenterad på sin bana. Hundarna släpps, de hoppar över fyra hinder och kommer fram till en platta där det står en bollkalle för att se till att allt går rätt till. Hunden sätter tassarna på plattan och bollen kastas upp I luften, hunden fångar den I luften eller på marken. Därefter är det samma väg tillbaka, och nästa lag kan börja.

Missar hunden ett hinder så blir det straff och hunden får springa om loppet,

då kan det bli svårt att vinna. Föraren får aldrig gå över start linjen, han ska kontrollera hunden med rösten och kroppspråket  under hela tävlingsmomentet.

Bild över banan

I dag finns inga riktlinjer för sporten men hunden ska vara frisk och uppnåt 12 månader ålder. Man går efter manhöjden på hunde för att bestämma hindrets höjd.

 

 

 

 

Flygility är lite annorlunda jämfört med flyball. I flyagility är banan längre och består av en bana med en flyball låda på slutet. Däremellan finns agiliyt hinder iställer för flyballs vanliga hopphinder. Det är 30 meter mellan start till lådan där bollen kastas ut. Dett moment utvecklades i New Zeeland där tävlingsgrenen är mycket populär.

 

 

UPP